8 dagar har gått sen jag startade min båtsemester, det bästa på hela året. Att varje dag få göra det man älskar eller att segla varje dag, det är ungefär samma sak. Friheten, vill vi ta det lugnt, vill vi idiotsegla eller vill vi åka för motor så gör vi det.

Förra veckan var jag på båtsemester med mina föräldrar, många fina solnedgångar och väldigt god båtmat. Med båtmat menar jag sill, burkskinka, grillning och såklart en hel del icakakor. Stresspackningen natten innan var helt klart värt det när jag väl kom fram till Strängnäs, där båtsemestern började för min del.

Jag kom hem från Västervik på söndag eftermiddag, på måndag morgon skulle jag på båtsemester, från en bra upplevelse till en annan. Problemet var bara att alla kläder jag hade med till Västervik skulle vara tvättade, torkade och packade till dagen efter. Veckan efter var inte alls lika stressig, vi hade inte en enda stress-segling, inget bråk och massor av skratt.

Nog skrivet om den veckan, den var grymt bra men veckan jag egentligen ska berätta om är veckan efter. Nu ska jag skriva om den veckan som vi längtat efter i ett år, den veckan vi planerat i ett halvår och den veckan som förmodligen inte kommer gå att slå, min och Ellas båtsemester.

För er som inte har följt planeringen inför båtsemestern, jag och Ella har planerat att vara ute på båtsemester i tre veckor. Vi seglar runt i Stockholmsskärgård på en IF båt. Planen är att våra kompisar ska få komma och hälsa på, få segla några dagar och förstå att båtlivet är riktigt härligt.

På lördagen tog jag mig från Huvudskär till Mälarhöjden med hela Stockholms kollektivtrafik, först skärgårdsbåt, sen buss, pendeltåg, tunnelbana och till sist bil. På söndagen åkte vi ut, jag, Ella och Felix. Då var vi så glada att vi ropade hejdå till killarna som stod och fiskade, vinkade som galningar och sjöng ”vi är på gång” med Thomas Ledin så högt vi kunde. Kan det bli bättre?

Innan vi la till i Napoleonviken så hämtade vi upp Hugo. På kvällen träffade vi Andreas och Jakob, det visade sig senare att Andreas tydligen hette Ludde, det blev lite pinsamt. De följande dagarna har vi haft kappsegling söderut i skärgården. Vi mötte upp en till båt vid Ålö, Gustav och två killar som aldrig hade seglat förut. Sen fortsatte vi mot Nynäshamn där vi bunkrade med mer nyponsoppa och chips. På kvällen åt vi pizza hos världens härligaste pizzabagare. Han gav oss dricka och lämnade sin pizzeria springandes för att köpa klubbor till mig och Ella vid närmaste kiosk, det slutade med att alla fick välja en godisbit. Där gick även Hugo av efter två dygn, ganska skönt att slippa sova 4 stycken i förpiken. Då märker man att IFen är ganska liten måste jag säga.

Sen åkte vi till Trosa där Gustav lämnade av sina gastar, Martin och Daniel. De var med i 4 dagar, i början klagade de ganska mycket, tyckte inte att det var jättekul att segla och seglingstermerna var bland det värsta som fanns. När vi lämnade av dem så var spinnakerseglingen, seglingstermer och segelsemestern 2018 det enda de pratade om.

Idag bytte vi båtar med varandra för att få lite utmaning, ingen gick på grund, jag lovar.

Det bästa med tre båtar som är ungefär lika snabba är att vi kan kappsegla och kan få väldigt många tighta situationer. Till exempel när vi åkte in till Nynäshamn med spinnakern uppe, det var väldigt brant spinnakergång och vi hade inte många decimeter mellan båtarna. Vid första bryggan tog vi ned spinnakern och sen seglade vi in och la till bredvid varandra, då märkte vi vilket bra samarbete vi hade.

Just nu sitter jag på en klippa i Rassa vikar, högtalaren är med och grillen är tänd, som alltid.

Många seglingar med mycket spinnakerseglingar, varma dagar och långa kvällar. En vecka har nästan gått och vi har två veckor kvar.

(skrevs för några dagar sedan, men har inte haft tillgång till internet)