Tisdag eftermiddag åkte två båtar från Sandhamn, vår IF och Gustavs H-båt. Tanken var att vi skulle åka tidigt, men det blev inte riktigt så.

Vi seglade fyra stycken i vår båt, alla från samma klubb och samarbetet var väldigt bra. Gustav seglade med två killar, den ena har seglat laser länge, dock hade han bara seglat kölbåt en gång förut. Den andra killen hade aldrig seglat förut och visste inte riktigt vad det var han hade gett sig in på.

Gustav hade fått ordning sin båt innan han kastade loss, vi ordnade vår på vägen ut och fick upp seglet långt efter honom, vilket gjorde att vi kom efter redan från början. Det var kryss och vinden började tillta allt mer. Ju längre bort från Sandhamn vi kom, desto öppnare blev det. Vågorna blev större, vinden blev starkare och det blev mycket kallare. IFen brukar klara en hel del, det finns inte ens något rev till den båten och det brukar inte vara något problem att köra med genuan (stort försegel), därför har vi inte ens med en fock (litet försegel). Med ganska urseglade segel och stark vind så vagnade vi ner helt, åkte med fladdrande storsegel och trots det så fyllde vi sittbrunnen med vatten eftersom vi lutade så mycket.

Det läskiga var att vi inte såg Gustav, han hade ringt två gånger och nu svarade han inte när vi ringde. Vi såg heller inget segel som såg ut att vara i båtens storlek. Då började tankarna gå att det kanske hänt honom något, H-båten är inte lika vindtålig som IF-en och han hade inte så vana gastar ombord (något vi borde ha tänkt på innan och ändrat lite på besättningen). Efter många SMS och många samtal som gick till telefonsvararen så svarade han och berättade att han hade gått in i en vik där det var lä.

Genomblöta och överlyckliga kom vi i land. För känslan när båten klyver vågorna och skvätter upp massor av vatten eller när vi lutar så mycket så att kölen är ovanför vattenytan, är faktiskt en riktigt härlig känsla. Killen som aldrig hade seglat förut konstaterade till och med att han skulle köpa segelbåt när vi satt på klipporna och grillade senare på kvällen.

Dagen efter seglade vi till en ö där vi mötte Ellas föräldrar, då var vi bara en båt kvar eftersom Gustav vänt hemåt mot Nyköping. Vi åt god mat på kvällen och efter det skulle jag diska. Vi brukar diska längst bak, där rorkulten är. När jag lyfte upp rorkulten så kände jag att inte hela rorkulten följde med. Den hade spruckit vid bulten, något som måste ha hänt dagen innan. Den kvällen ägnade vi åt att åka gummibåt och leta efter IF-båtarna vi sett åka in till någon ö på eftermiddagen, i hopp om att de skulle ha en extra rorkult. Det visade sig att de var 12 stycken IF båtar som var på konfirmationsläger. Men tyvärr hade de ingen rorkult på lager. Istället lagade vi rodret med hjälp av Lotta (Ellas mamma) och Magnus (Lottas kille). Vi silvertejpade rodret och fixade till det så gott det gick.

Dagen efter åkte vi till ett båtbyggeri på Ingemarsö som hjälpte oss, egentligen hade han som jobbade där gått på semester för en och en halv vecka sen men han kunde ändå fixa vår rorkult, vilken ängel.

Nu är vi på Finnhamn, med ett fungerande roder. Det regnar, men vi har det ganska bra ändå.

(skrevs den 3/8)