Först tänkte jag börja skriva att min säsong började här, när hamnkaptenen med flera bröt upp isen till hamnupploppet för att vi skulle kunna börja segla.

 

Men riktigt så var det inte, egentligen började säsongen mycket tidigare.

 

 

Min säsong började här, motivationen var på topp och genom varje träningspass fanns seglingen i mina tankar.

 

 

 I slutet av januari var jag och Ella på tjejträff i Göteborg, fråga inte vad vi höll på med på bilderna, för det vet jag inte riktigt själv. Men jag vet att föreläsningarna var lärorika och att vi blev ännu mer taggade på segling.

På helgerna efter tjejträffen gick vi en navigationskurs, kanske mest för att föräldrarna skulle känna sig lite mer lugna inför vår båtsemester. Fast både jag och Ella tyckte att det var lite kul att gå kursen, det kändes som att vi kom närmare och närmare den där båtsemestern som vi drömde om.

 

Sen kom båtmässan och jag var hur nervös som helst när jag kom dit, men glad, riktigt glad. Dagen var helt fantastisk, inte nog med att jag fick hämta ett pris som ”Båtlivs unga hjälte 2017”, jag fick även den här bloggen. En händelse som har betytt väldigt mycket för mig genom hela säsongen och något som kommer betyda mycket för mig många år framöver.  Jag har inte riktigt tackat tidningen Båtliv på den här bloggen förut, så jag tar tillfället att göra det nu. Tack för att ni har hjälpt mig att komma framåt med min segling, för att ni har stöttat mig under denna säsong och tack för att ni gjorde min och Ellas båtsemester möjlig att utföra.

En vecka senare stod vi där igen, men den här gången för ett annat uppdrag. Vi stod i en IF-monter och fick prata med många seglingsgalna personer, vi fick höra historier om IF-semestrar, segling i storm, kappsegling och vi fick prata om vår segling och vår plan framöver. Ja juste, om ni undrar varför just IF-båten stod där, så var det för att år 2017 så fyllde båten 50 år.

 

 

 

Som vi hade längtat efter första seglingen!

Med ett sicksackande mellan alla isflak kom vi ut, så glada så att vi nästan inte kände av att vi frös. Med drömförhållanden sådär första gången på säsongen, sol och inte tokmycket vind gled vi runt ute på vattnet, härlig känsla.

 

 

Några dagar senare stod jag i skidbacken, det kändes lite konstigt. Jag hade ju börjat segla, så jag tyckte att det var sommar, men det var det tydligen inte.

 

 

 

När jag kom hem igen så vårrustade vi båten, på två veckor hade jag alltså haft känslan av vinter, sommar och vår, lite konstigt.

Efter en himla massa årstidsbyten så gick vi på en idrottsnutritionskurs där de tyckte att vi skulle ha socker i våra vattenflaskor när vi seglade. Självklart gick vi och köpte det så fort kursen var slut, socker är ju inget vi tackar nej till precis.

 

 

Sen var det dags för en kurs i segling för personer med funktionsnedsättning. Jag fick en riktig tankeställare och det var en nyttig kurs att gå på. För mig är det viktigt att alla kommer ut på sjön, det spelar ingen roll om man har någon nedsättning eller inte. Alla ska ha chansen att kunna vara ute på vattnet, det viktigaste är inte att segla, men om man vill vara ute på vattnet så ska man kunna vara det.

 

Samtidigt som jag var på kurs så sjösattes vår familjs båt, äntligen kunde jag säga att säsongen hade börjat på riktigt, för alla.

 

Helgerna som kom efter innehöll träningsläger. En bra start på säsongen där vi fokuserade på manövrerna i båten.

 

 

 

 

 

 

Sen kom tävlingen i Arkösund som var den första för säsongen (såklart var bebismaten, ica kakorna, majsen och riskakorna med). Våra resultat var inte dem bästa men vi hade roligt och det är väl det viktigaste.

Vi hade en himla otur i början av seglarskolan med hårdvind och dåligt väder. Men seglarskolebarnen var glada, så det gjorde inte så mycket.

 

Sen var det dags för ett jobbevent med trimaraner och katamaraner. Några timmar innan själva eventet körde vi över båtarna från Hampetorp till Katrinelund och för er som inte vet så är det ganska långt, iaf för oss med segelbåt. Vi hade inte riktigt tänkt på att det inte gick att köra fort med ribb-båten medan man hade en weta-båt bogserandes bakom. I den bogserade båten satt jag, med vatten sköljandes över mig hela resan. När vi väl kom fram var jag genomblöt och det var dags att köra igång nästan direkt. Jag hade aldrig seglat båten förut men det gick bra och jag tyckte att det var kul. Det var iallafall ingen som skrek att de ville av, det måste man ju ta positivt.

JSM startade och vi var en vecka i Uppsala, bodde i en stor lägenhet ett helt gäng. Cyklade runt överallt och seglade hela dagarna, det kunde inte bli bättre.

 

 

 

 

På vardagarna körde vi onsdagsseglingar med kölbåtar. Förutom de gånger som jag tog lasern runt banan, inte det smartaste när vinden tog slut och jag var lååångt bakom de andra.

                                                                                                 Foto:  Maja Engberg

Sen kom Gotland runt, en av de roligaste grejerna jag gjort i år, trots att vi avbröt. Jag hade inte kört någon havskappsegling innan och jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på. När vi sedan satt på den där klippan i  Sandhamn och åt våra räkmackor, så kunde jag konstatera att de personer som satt runt mig hade blivit nästan var som en liten familj. Trots att jag för någon dag sen knappt visste vad de hette. 

 

  Tillslut kom den där efterlängtade båtsemestern. Solen sken varje dag och vi tog det sådär lugnt som man bara kan göra när man är ute med båten. Vi hade inga  riktiga planer, alla var glada och ja ni förstår, man kan inte riktigt ha det så mycket bättre.

 

 

Veckan gick himla fort och plötsligt stod jag där med en massa väskor och var påväg till det jag förstod skulle bli livets bästa semester.

 

 

Det blev det också och jag drömmer mig tillbaka till de här veckorna varje dag. Vi seglade genom skärgården, i hårdvind, i ingen vind alls, i spöregn, i strålande sol och i åska. Vi grillade, skrattade, träffade nya personer och det bästa av allt, vi gjorde det tillsammans, med vänner för livet.

När vi kom hem så började skolan igen och med båtsemestern i huvudet skulle jag försöka fokusera på skolan, inte det lättaste. Som tur var hade jag seglingar på kvällarna. Här är en bild på ännu en onsdagssegling.

 

 

 

 

 

Kappseglingarna fortsatte på helgerna och det här var en av de bästa tävlingarna. Vi var i Grythem och det blåste en hel del, jag seglade i en express och vi hade ett riktigt bra samarbete. Till höger i bild sitter han som kom etta och hon som kom tvåa i seglingen och skålar. Hon som sitter där är min mamma och tillsammans med min pappa kom de alltså tvåa?? Lite stolt dotter hade de faktiskt.

Dagen efter var det quattrorace, där vi seglade tävlingar i tvåkronor. Då fick jag och Ella visa upp vilket bra samarbete vi har tillsammans och vi lyckades spika alla race.

 

 

 

Med en himla dålig planering hamnade vi tillslut i Nynäshamn för att segla Hyundai cup. Vinden varierade från att blåsa mycket till att vara helt vindstilla och från att komma från ena hållet till att komma från det andra, kändes det som i alla fall. Vi seglade bättre än vad vi trodde och vi blev väldigt förvånade när vi fick se resultatet. Det kändes ju som att båtarna bara flög förbi oss ute på vattnet men tydligen hade inte alla gjort det.

 

Sen kom DM i Askersund, det bästa var att min farmor, mormor och Dagny och Kalle kunde se tävlingen ute på vattnet. Ingen av dem hade sett mig tävla förut och det var så himla kul att de fick möjligheten. Dagarna innan la jag båten i Askersund, jag hade inte seglat båten sen innan båtsemestern och tyckte själv att jag tappat allt. De jag tränade med gjorde bättre rullslag, bättre rullgippar och seglade helt enkelt snabbare. Därför blev mitt mål att vinna över alla de där. Kombinationen mellan att mina släktingar var på plats och min vinnarskalle, gjorde att jag kom tvåa. Det var en ganska skön känsla.

Sista lasertävlingen för i år var Olympiska, första dagen var det vindstilla och spöregn. Apan var uppe hela dagen, tänk er att det var 600 seglare + funktionärer och föräldrar som ville ha skydd från regnet och det var inte bara det att det regnade, termometern stod på under 10°. Dagen efter blåste det mycket och jag som åkte dit med feber var inte jätteglad, jag startade i ett race och det var nog min bästa start för säsongen. Men jag orkade ingenting alls så efter några bad i det kalla vattnet så åkte jag in.

Juniorträff och jag fick upp ögonen för tvåmansbåt och flerkölade båtar. Jag vill bara tillbaka till de där minuterna i trapetsen då det kändes som att vi flög fram.

Tillslut kom den där dagen då man ska förstå att säsongen börjar ta slut. Det är då jag tänker över på säsongen som gått och förstår hur mycket jag hunnit med. Det var en som frågade mig om jag någon gång blir trött på seglingen och om jag tyckte att det blir för mycket. Mitt svar var att det snarare är för lite, det är seglingen som gör att jag är glad och jag vill helst segla mer.

2017 är året som jag fyllt 18 år och året som jag har tagit körkort. 2018 kommer vara året som jag tar studenten och året som jag ska försöka komma på vad jag vill göra med mitt liv. Om det slutar med att jag gör lumpen eller börjar jobba, det har jag inte en aning om, men jag vet att jag kommer segla. 2018 är året som jag kommer ha flest timmar ute på vattnet.

 

 

 

Ha nu ett riktigt gott nytt år, så kanske vi ses i backen, annars ses vi ute på vattnet nästa säsong. Ta hand om er så länge <3