För några månader kryssade jag i motvind. Inlämningarna var fler än vad jag kunde räkna till och proven vill jag inte ens tänka på. Under några helger vred vinden till halvvind och seglingstävlingar. Eller okej, seglingstävlingarna var inte så många (snarare två) och jag har inte ens hunnit segla laser än trots att det snart är juli.

Men när alla inlämningar var inne och proven var klara så återstod bara studenveckan, sen skulle jag vara klar med gymnasiet på riktigt. Man skulle väl kunna säga att vinden vred och det blev medvind. Studenten kom och jag kände mig som den lyckligaste i hela världen. Efter studenten har min spinnaker stått stadigt och min medvind har bara ökat i styrka. Jag och Ella har varit på båtsemester, den blev kanske inte så lång som vi hoppats på men vi har i alla fall hunnit med en och en halv vecka ute i Stockholms skärgård.

Båtsemestern började som vanligt i dessa trappor, tänk er att bära bilbatterier, massor av mat och tung packning i såna här trappor (det här är ungefär bara en halv trappa av tre som ni ser på bild). Jag kan säga att mitt hat mot de där trapporna blir bara större för varje år som går.

Vi kastade loss och med ”Vi är på gång” i högtalaren så vinkade vi hejdå till Gäddviken och hejdå till våra vanliga liv där hemma.

Det tog dock inte lång tid innan det började åska och ni som läst denna blogg innan eller ni som känner mig vet att jag är livrädd för åska. Innan vi var framme så var den nära, menmen vi kom i land och jag lovar, semestern  blev bättre!

Mycket bättre, kolla på kvällarna vi hade!

Och kolla på dagarna vi hade!

Vi plockade upp Gustav som skolkade för att kunna hänga med, bra val enligt Ella och mig. Men jag tror nog att han tvivlade på om han gjort rätt val när vi sa åt tolv stycken barn att jaga honom på en ö som han inte kunde gömma sig på. (Jag hade tydligen ingen bild på honom så här är en bild från Lidingö runt när han fyllde 18 år, grattis i efterskott)

De här två kom direkt från Summerburst vilket ledde till att de inte hade mer kläder med sig än det de hade på sig. Det märktes att de inte hade någon aning om hur stor båten var när de tog med sig en tårta som var ungefär lika stor som hela vår kylbox. Och de hade absolut inte någon aning om hur man seglar. Något som var ganska roligt när vi lutade så att vi tog in vatten i sittbrunnen och de satt i lä. Då rök tyvärr tårtan också då en av killarna satte sig på den.

Resten av veckan åkte vi runt och letade efter andra båtar så att vi kunde få någon att prata med. Det märktes att vi var ute en annan vecka den här gången. Det var lågsäsong överallt och de klippor som var fulla med båtar förra året var nu helt tomma. Ibland var inte ens de små butikerna som vi brukar köpa mat ifrån öppna.

Det var en himla tur att vi tagit med den viktigaste maten så som carbonara snackpot, nyponsoppa och chips innan semestern började.

En av dagarna hamnade vi på Södermöja, där körde vi spott-tävling med geléhallon (vem vill ens spotta ut godis? Det kändes lite ovärt).

Vi hamnade på Sandhamn och kaosade med batterier. Vi trodde att de var sönder och att vi skulle behöva ligga i hamnar med el hela tiden alternativt att vi inte skulle ha några kylvaror (det kändes som två väldigt dåliga alternativ). Men tillslut hittade vi en säkring som hade gått i batteriladdaren. Tänk vad skönt att det inte alltid är svårt att fixa saker som går sönder.

Som sagt ”nu glider vi vidare”, vidare mot nya tävlingar och andra seglingar. Min spinnaker är fortfarande uppe, solen skiner och prognosen framåt visar att det kommer förbli så låååångt framöver. Ha nu en skön sommar så ses vi ute på vattnet.

(Till er motorbåtsmänniskor där ute som saktar ned farten så mycket att ni inte planar längre när ni möter en segelbåt: Sluta med det. Eller ni som siktar rakt på en segelbåt för att sedan vika av framför fören på segelbåten när ni kommer nära: Sluta med det.)