Sista veckan av båtsemestern, på många sätt den bästa och på andra sätt den sämsta. Om man nu kan rangordna veckorna, vilket jag egentligen inte tycker att man kan. Den här veckan var det bara jag och Ella, vissa dagar hade vi en himla massa vind, andra dagar hade vi ingen vind alls och några dagar orkade vi inte åka någonstans alls.
Den här veckan skulle man kunna säga att vi blev lite mer bekväma. Första veckorna var Ella väldigt noggrann med sjökort, vi skulle inte använda Eniro på sjön utan bara köra vanligt hederligt sjökort. Absolut, jag förstår grejen, väldigt bra träning och vi borde utnyttja kunskaperna vi har efter navigationskursen. Det blev dock lite ändringar sista veckan, sjökorten var inte uppe en enda gång och min mobil drog ur batteriet väldigt mycket fortare.
Vecka två hittar ni här förresten:)
IMG_5322 (kolla även på videon om ni vill, det var när vi åkte mot Arholma, som jag beskriver om här nedanför)
Mot Arholma, när vi seglade inomskärs var det lugnt och nästan vindstilla. Vi funderade på att starta motorn eftersom vi hade långt att åka idag och speciellt om det inte fanns någon vind, då skulle det ta väääldigt långt tid. Ella gick ned och fixade mat och jag styrde, åt godis och tog det lugnt, det var ju ändå inte någon vind. Precis när vi lämnat alla öar och kom ut på öppnare vatten, startade Ella spritköket. Inget bra val av oss för där kan jag säga att det var mycket vind och vågorna var inte heller så små. Vi surfade på vågorna i 9 knop med bara försegel och stor.
Ellas mat hamnade överallt förutom i magen. Vi hittade till och med morötter i seglet när vi kom fram.
Turen med mat fortsatte hela dagen, vi hade dock tur med båtplats då vi var sista båt som kunde komma in till bryggan. Eftersom vi hade så smal båt så kunde vi klämma oss in mellan två båtar. Det var linsgryta till middag och den råkade vi bränna. Våra båtgrannar hade två jättesöta hundar, när vi kom upp och började äta så sa de ”våra hundar brukar dregla när de känner lukten av mat men inte ens de gör det”. Det smakade iaf lite bättre än det luktade, vi tryckte i oss massor av chips efteråt så det var lugnt. Vi blev även bjudna på sockerkaka av grannbåten från andra sidan. Så den kvällen klarade vi oss bra.
På morgonen dagen efter badade vi, friskande skulle man kunna säga att det var, det var iallafall inte varmt och solen gick i moln precis när vi kom dit. Men med ungefär en dusch i veckan så måste man hoppa i ändå ibland.
Ni vet såna där sjukt snygga bilder som gör att man blir så avundsjuk på det dem andra gör? Vi gjorde ett försök till att ta såna bilder idag, här har ni resultatet. Vi är nöjda över vår insats.
På Arholma stannade vi två nätter, ganska skönt att inte behöva stressa. Men våra föräldrar, eller iaf mina var oroliga över att vi skulle åka över till Åland. De ringde inte bara en gång den dagen kan jag säga.
Vi tänkte lyxa till vår frukost med nybakat bröd och färskost. Problemet var att det var rätt långt att gå fram och tillbaka till den lilla affären på Arholma. När vi kom tillbaka så blev frukosten lunch istället. Lunchen bestod av en och en halv macka med färskost, eftersom vi handlade så laddade vi ju såklart upp med chips (så många påsar så att vi fick ett par dillchips skor på köpet). Det gjorde så att vi klarade oss till middagen iaf.
I spöregn gick vi över hela ön för att komma till en restaurang. På första stället var det bröllop så där ville inte vi trampa in, därför fick vi gå till Arholma batteri (långt att gå, speciellt i spöregn). Rökta räkor till middag trots att de inte hade det på menyn, ibland lyckas vi.
Liiiite kaxiga var vi när vi seglade ikapp och om en 43 fots segelbåt. De ropade åt oss att det inte var deras vind idag och att båten var tung, men sanningen var att de hade skotat för kryss och låg på en bog för halvvind. Så egentligen är det nog inte så mycket att skryta om för vår del. Den här dagen var det mycket vind några minuter och ingen vind i några timmar, sen höll det på sådär. Vi slöseglade för det mesta den dagen. Det var så illa så att vi backade ibland, men vi orkade inte riktigt göra något åt det.
Vi la till på Gäddvikens klubbholme, Lilla Skratten. Nästan heeeelt ensamma, en ö för oss själva, helt okej. Vi åt god mat på kvällen, den här kvällen var även den första som vi var tvungna att grilla. Det kändes lite konstigt. Men mysigt hade vi det och att veta om att vi skulle till Vaxholm och dusch imorrn gjorde oss ganska glada.
(ungefär såhär glada) (ber om ursäkt för en suddig bild)
Vaxholm, pizza, ny duschade, det kunde absolut inte bli bättre just då.
Några dagar senare var vi fortfarande väldigt nära Vaxholm och med vetskapen om att vi snart skulle åka hem hade blandade känslor.
Sista kvällen spenderades iallafall här, på en gullig ö, bastu på kvällen, den här utsikten och min bästa vän bredvid mig.
All den här packningen släpade vi upp uppför en himla massa trappor, lite träning behövdes nog ändå efter de här veckorna. Vi åkte hem en dag för tidigt och överraskade mina föräldrar rejält när vi kom hem.
Med en himla fin strumpbränna lämnade jag båtsemestern, glad att få komma hem till min säng men väldigt ledsen att de bästa veckorna på hela året är över.
Att få göra den här resan med min bästa vän har varit helt otroligt. Hon sa för några dagar sen ”Vi har något som ingen annan har” och det stämmer på så många sätt. Vi känner varandra så bra så att vi inte behöver fråga vad som är fel eftersom vi för det mesta redan vet vad som är fel utan att behöva prata med varandra. Det är som att vi är syskon som inte bråkar, jag menar, vi har varit sams i tre veckor, inte bråkat en enda gång, på en IF. Tack Ella för att du är den du är, tack för att du alltid får mig att skratta och tack för att du alltid finns där. Jag är så himla glad över att jag har dig och för att vi har kunnat gjort det här tillsammans.
Till alla som var med på någon del av semestern: Ni är bäst!
Under de här veckorna har vi lärt oss så mycket, om varandra och om oss själva. Vi har tagit ansvar på ett helt annat sätt än förut och blivit så himla bra vänner. Ni är såna där vänner som man har med sig hela livet.
Kommentera