Veckorna går och skolan har startat. Jag sitter där i klassrummet medan läraren går igenom hur man deriverar cosinus, hur man räknar ut kPa på en syra eller hur man räknar ut en bolls hastighet i en kaströrelse. Varje ämne försöker jag förknippa med segling, om man pratar om krafter inom fysiken så är det ganska stor koppling till segling och pratar vi om sträckor på matten så kommer jag ganska fort in på hur många sjömil det är. På svenskan idag skulle vi läsa dikter, något jag inte direkt älskar. Vi skulle analysera dikterna och berätta vad vår känsla var när vi läste dem. Problemet var bara att dem skriver osammanhängande meningar med gammeldags ord och ska helst göra liknelser som inte alls passar in. Jaja, jag hittade iaf en mening som jag direkt förknippade med segling när jag läste den, ”nog finns det mål och mening i vård färd – men det är vägen, som är mödan värd”. Att komma fram till målet är inte riktigt det viktigaste inom segling, utan själva resan och vägen dit, det är det som spelar roll. Precis som vår båtsemester, som jag förmodligen aldrig kommer sluta prata om. Vi åkte runt, med målet att vara ute i tre veckor. Men egentligen spelade det ingen roll hur länge vi var ute, för det var inte det som var det viktigaste. Här kommer andra veckan, i bilder.

Första veckan hittar ni här!

Vi kom fram till Muskö efter en, enligt mig läskig segling då vi hörde åskan en bit bort. Dock fick vi ändå en ganska härlig kväll, jag menar, kolla hur mysigt det här ser ut. 

Sen åkte vi till Nämndö, jag har tydligen ingen bild därifrån, menmen ni får en bild på BÄSTA båtmaten istället(till höger i bild) men såklart slår inget mina ica kakor. Vi kom inseglande mot klipporna och jag tror att alla som låg där med sina båtar var livrädda. Tänk er att det blåser mycket, vinden kommer framifrån och tre ungdomsbåtar kommer kryssandes några meter ifrån deras båtar och lutar så att man nästan ser hela kölen. Till och med jag hade varit rädd. Väl vid klipporna, ankrade och klara så drev båtarna, det var tydligen sandbotten och det blåste på från sidan, ingen bra kombination. När båtarna var fast, vi hade ätit  och flera timmar som vi bara satt och inte gjorde någonting på hade gått, så gick vi och bastade. Bada bastu på natten, ganska trevligt måste jag säga.

Mitt favoritställe!!!

Kungligamotorbåtsklubben, så som de tog hand om oss där har vi nog inte blivit behandlade på något ställe under hela sommaren. Servicen ska dem även ha cred för till 100%, att de till och med tvättade vår tvätt, vilka änglar. De räddade min och Ellas semester, vi hade absolut inga rena kläder kvar.   

(Utsikten är ju bara underbar, kolla hur fint det är)

Om dem är rädda om sitt liv, det vet jag inte riktigt, men det är en rätt rolig tävling att kolla på. Tips, har ni tråkigt, klättra inte på väggarna, klättra på masten istället.

Efter mer än en vecka tillsammans så lämnade Ludde, Jakob och den orange-vita spinnakern oss. Tack för att ni var med, tack för alla seglingar, tack för alla skratt och framförallt tack för att vi fick lära känna er. Vi saknade er spinnaker sista tiden på semestern.

Sandhamn, ett ställe man bara måste åka till. Med plats längst in på den bryggan närmast allt, vid alla stora båtarna, låg vi, inklämda mellan en stor motorbåt och en ännu större segelbåt. Deras fendrar var nästan lika breda som vår båt. Idag kom Johan, vår kompis från ÖKF. Han kom med turbåt och innan han var framme så ringde han Ella och bad henne ta med sig papper. Han klev av båten med en väska som var längre och bredare än han själv, med näsblod på alla hans kläder och blod över halva ansiktet . Han var glad ändå och vi var nog gladast Eftersom vi garanterat skulle få många skratt under de närmaste dagarna. Väskan slängdes ner i båten, problemet var bara det att efter två timmar så var hela den stora väskan tom. Vi hittade hans grejer i hela båten, det är en bedrift att lyckas med det på två timmar.

Kvällen kom, jag och Ella hittade personalen från värdshuset sitta på en klippa, så himla trevliga! Vi började prata med dem om seglingssemestern och segling överhuvudtaget. Killarna som var med oss tröttnade efter ett tag och gick till båten. Någon timme senare kom vi tillbaka till båten och möttes av Felix och Johans stolta leende. De sa till oss att de hade städat och förvånade gick både jag och Ella ned i båten. I salongen där de sov var det städat, men där vi skulle lägga oss var det inte riktigt lika fint. Kolla på bilden åt vänster så förstår ni själva.

På morgonen tappade Sillen sin mobil i vattnet, hans första reaktion var ”Om man inte har nån mobil, så slipper man vara orolig att tappa bort det”. Smart sagt? Nja det vet jag inte.

Seglingen från Sandhamn började ganska lugnt, det var dock inte lika lugnt några timmar efter. Det kan ni läsa om här. Där står även några dagar framåt.

På morgonen dagen efter åkte Gustav och Felix söderut igen. Gustav som egentligen bara skulle vara ute en vecka, hade varit ute i två. Felix som hade packat kläder för 4 dagar, hade varit ute lika länge som Gustav. Felix pappa blev nog lite förvånad när han ringde och bad om hämtning i Oxelösund, när jag och Ella fortfarande var i Stockholm.

Mot Träskö-Storö där Ellas mamma och Magnus var. På vägen dit regnade det inte, men vi satt med jackor och luvor på ändå, anledningen? Knott och en himla massa insekter. Det var som ett svart moln framför oss i flera timmar, seglet var svart av alla insekter, man kunde inte hålla ögonen öppna, dem kröp i håret och man kände dem på hela kroppen. Det var hemskt. Den ena killen (Jonte) fick sån panik så att han sprang runt hela båten och slog på dem överallt. Tänk er en som inte är båtvan, springer runt på däck, på en båt utan mantåg. Ni kan nog till och med gissa hur det slutade, i vattnet. Johan som styrde sa åt oss att Jonte ramlade i, men han saktade inte ned eller vände om, han bara fortsatte köra.

Väl framme på Träskö Storö så kaosade det med rorkulten och dagen efter fick vi åka in till en båtbyggare på Ingarö för att laga det.

Där fick vänta i några timmar, det gjorde dock inte oss så mycket. Vi upptäckte ön, hittade goda bullar och lyssnade på musik, sämre kan man faktiskt ha det.

Rodret lagades och alla var ganska lättade, vår semester var ju nära på att ta slut där.

Kvällen slutade på Finnhamn, i spöregn (svårt att tro på den här bilden, men jag lovar det är sant). Även detta ett ställe alla borde besöka.Vi möttes av väldigt generösa personer där, något man ofta gör i båtlivet. Så trots regnet så hade vi riktigt trevligt Vår båtgranne seglade runt ensam, en kvinna som seglar runt i Stockholms skärgård ensam, det är fränt.

Innan vi åkte ut på semester så fyllde den här tjejen och jag försökte köpa tårta på varenda affär vi var inne i. Men det var inte riktigt så lätt när hon hela tiden var med mig. Johan lyckades  smita iväg och köpa en så att vi kunde överraska henne med tårta när vi kom fram. Grattis i efterskott, några månader för sent, min fina vän <3

På Finnhamn lämnade även Johan vår båt. Vi var oroliga att han inte skulle komma hem, eftersom han sa åt oss att ”Jag svarar förmodligen inte mina föräldrar om dem ringer, men jag har sagt åt dem att ni har era mobiler igång”. Det gör inte så stor nytta att vi har mobilerna igång om han inte är på samma ställe som oss, menmen det brukar ju alltid lösa sig.

Det var lugnt när alla stack, väldigt tomt och saknaden efter fler båtar var stor. Det positiva var att vi fick mycket plats för oss själva och plats för mycket mer chips. En vecka återstod, ett inlägg om båtsemestern kvar att skriva. Och sista veckan, då är det bara jag och Ella.