Med tårar i ögonen lämnade vi båten och Stockholms skärgård. Det var med blandade känslor, skönt att komma hem efter en månad på båten, men även så himla tråkigt att båtsemestern är över. Nu kommer en sammanfattning av båtsemestern i bilder, från början till slut. Några bilder är suddiga, några bilder har sned horisont, men det spelar ingen roll. Det är alla minnen i bilderna som spelar roll, och jag lovar dem kommer jag aldrig glömma. Jag ska försöka återberätta dem så bra som möjligt, så att ni kanske får en chans att förstå hur bra vi har haft det. Idag börjar jag med första veckan på min och Ellas semester, sen kommer jag lägga ut nästa vecka om några dagar.

När jag packar så tänker jag bara på att det ska gå ned så mycket i väskorna som möjligt, jag tänker inte på att jag ska orka bära allt. Så med en stor väska på ryggen (den som är i nederkant på bilden som man inte ser vad det är), det hängde två jackor utanför på ena sidan och en flytväst på andra sidan. Och med en stor väska som jag släpade på och växlade mellan att ha den på axeln, hålla den i vänster hand eller hålla den i höger. Åkte jag all kollektivtrafik som går att åka, jag kände mig lite i vägen med alla väskor.

På en Ica i Mälarhöjden laddade vi upp med en massa god mat. Glada och med kassar fyllda med Ica kakor, nyponsoppa, hallonkräm, en hel del gifflar och Soba nudlar gick vi ner till hamnen där båten låg.

Första natten låg vi i Napoleonviken, vi försökte sova fyra stycken i förpiken. Om ni tänker er att det brukar gå att sova två stycken halvbra i förpiken, så sov vi nu dubbelt så många där. Det gick dock bara halva natten tills Ella tyckte det var för varmt och skulle gå därifrån. Då fastnade hon på kanten med fötterna och ramlar med ryggen först ned på golvet. Smidigt? inte riktigt.

Att det var varmt när vi vakna, det vet jag iallafall. Jag satte mig där ute, tidigare än dagarna jag gick upp när jag sommarjobbade. Helt still, rädd för att väcka någon, satt jag där och tyckte att livet faktiskt var riktigt bra.

Ella låg där fram och solade i bikini, Hugo satt framför förstaget och konstaterade att han glömt flytvästen, jag satt under en filt och frös i skuggan och Felix navigerade samtidigt som han styrde. Där satt han i sin dunjacka med solglasögon på. Dock var det svårt för honom att navigera och styra samtidigt så när han kollade var han var på sjökortet så styrde han iväg helt fel. När han styrde så glömde han helt bort sjökortet. Det är något man måste vara med på för att förstå hur kul det var.

När vi kom fram till Ålö och dem andra, så visade det sig att de hade med sig hängmattor. Jag lovar, alla i vår båt var ganska avundsjuka.

På kvällen skulle vi såklart grilla på en klippa, problemet var bara att det var väldigt långt att gå för att komma dit. Hugo försökte klättra upp, men det gick inte jätte bra och när vi väl kom upp så hade vi glömt tallrikar.

Så här uppe satt vi, åt mat från en skärbräda, lyssnade på musik och var rätt förbannade på alla mygg runt omkring oss. Tillslut var det myggor överallt och vi hade myggbett på fler ställen än vad vi kunde räkna, så vi klämde ihop oss 9 stycken i en IF. Tanken var att vi skulle spela kort, men det var för trångt för att ens lyfta ett finger, så något kortspel, blev det inte.

Spinnakerseglingen dagen efter var en av de bättre. Vi seglade till Nynäshamn och när vi närmade oss så blev det kappsegling. Vi försökte trycka upp varandra på land, skrek läbåt så många gånger så det inte går att räkna och precis efter den här bilden är tagen så sätter vi på låten ”inget stoppar oss nu” skrikersjunger så högt vi kan och seglar om den andra IFen. Väl vid hamnen så tar vi ned spinnakern vid den första bryggan, seglar in och lägger oss alla tre bredvid varandra ihoptryckta mellan två bommar utan motor.

HÄRLIGASTE PIZZERIA BAGAREN JAG NÅGONSIN TRÄFFAT!!

Inte bara det att han gör väldigt god pizza, han är även världens härligaste! Vi hade bokat platser eftersom vi var så många. Väl på plats så vart planerna på att sitta ute ändrade till att vi skulle sitta inne. Undra om det hade något att göra med att jag är fågelrädd? Pizzeriakillen ställde upp borde tvärs över gången, så att ingen kunde komma förbi från nått håll. Vi satt precis vid dörren, så vi kände oss lite i vägen. Pizzan till vänster i bild ser kanske inte så lockande ut, men den var bland de bättre pizzor jag ätit i mitt liv. Det är ett väldigt bra betyg med tanke på hur många pizzor jag ätit. När vi nästan ätit upp så kom han ut med ett basebollträ lyfte det över huvudet och frågade om maten var god, vågade man säga något annat än ”ja” då? Tveksamt. När vi skulle betala frågade jag honom om han hade någon klubba att sälja till mig. Det hade han ingen och det var väl inget mer med det, vi hade ju en massa chips i båten som väntade på oss. På väg ut genom dörren så säger han till mig ”Tjejen, jag följer med er, vi ska köpa klubba”. Inga konstigheter med det, han lämnar hela restaurangen (som han jobbade ensam på) med dörren öppen och följer med oss. När vi kom fram till kiosken så var restaurangen inte längre inom synhåll och han verkade inte bry sig så mycket om det. Kiosken hade ingen klubba men han löste det genom att bjuda oss alla på valfri godis istället. Sen drog han upp till restaurangen igen. Dock slår ingenting av det här öppettiderna

Segling till Trosa, extremt öppet, mycket vågor, en hel del vind och min & Ellas första ensamma tur för semestern. När vi äntligen kunde hissa spinnakern så fick vi tummen upp av tyskar och mötte många seglare som vinkade glatt. Vi hade tyvärr för mycket att göra, så vi kunde inte kolla hur fort det gick. Men senare på semestern seglade vi 9 knop med spinnakern och det här kändes som att det gick betydligt snabbare.

Det kom en front som såg rätt läskig ut, så vi försökte komma in till Landsort (Skravleviken). Där var det fullt så vi fick fortsätta. 

Fronten försvann och vinden dog helt, vi satte igång motorerna. Jag och Ella fick motorstop, som var första gången av tre. Vi fick motorstopp ungefär en gång i veckan.

Samtidigt satt Ludvig i en annan båt, i en hängmatta och spelade gitarr. Om jag nu kunde spela gitarr eller hade en hängmatta så skulle jag gjort exakt likadant.

Väl framme i Trosa så gjorde Ella räkmackor åt oss alla. Vi spelade även kniven. Det går ut på att man ska kasta en kniv så långt ifrån den andras fötter som möjligt, men inte längre än två knivlängder ifrån. Det låter konstigt, jag vet, men det är faktiskt kul.

Vi bytte båtar med varandra, jag och Gustav tog Jakobs båt med hopp om att han skulle lämna mycket godis i båten.

Om ni någon gång är i Stockholms skärgård och nära Nynäshamn så är Rassa vikar nästan ett måste att åka till.

Med mygg överallt så åt vi vår potatisgratäng vi värmt på spisen, köttet som killarna hade grillat och drack dricka ur vinglas. Myggen vart för jobbiga tillslut, som varenda kväll, så vi satte oss i supstugan hos killarna och spelade kort långt in på natten.

Dragetskanal, så himla kär i den kanalen! Tanken var att vi skulle ställa klockan och hämta Anton (Sillen)  tidigt, men taskiga som vi är så försov vi oss.

Här sitter Ella skrattandes, hon skrattar för att jag sitter livrädd, nästan gråtandes. Till höger i bilden ser man början på åskmolnen. Jag gillar inte alls åska och att vara ute på vattnet, höra att det bullrar och veta att man har en lång mast, det är inte en bra blandning.

Många bilder blir det och extremt många minnen finns bakom varje bild. Fler bilder, fler återberättande minnen och fler inlägg kommer.