Om ni känner mig sen innan, så vet ni redan vem jag är men jag tänkte ändå berätta lite för er som inte känner mig.

Jag heter Jenny Gustavsson och är 17 år gammal, världens mest värdelösa ålder. En sommar till då mina föräldrar kommer få skjutsa mig till alla seglartävlingar överallt, sen kan de äntligen få göra vad de vill på helgerna. Fast de får faktiskt skylla sig själva att jag fyller på hösten.

Jag bor i Stora Mellösa, en liten gullig by som ligger utanför Örebro. Hjälmaren är vår närmaste sjö och jag tränar på en klubb som heter SHB (Södra Hjälmarens Båtklubb). Jag går i skola på karolinska gymnasiet, andra året på natur. Det är inte det roligaste, så jag måste säga, seglingen är min räddning. Det är ganska mycket plugg i skolan och eftersom jag seglar, så hinner jag inte med så mycket mer på fritiden. Men att alltid ha mycket att göra, jag älskar det!

Min sommar framöver kommer såklart att innehålla mycket segling, jobb och ännu mer segling. Det som jag ser mest framemot är båtsemestern, jag och min kompis Ella som ni kommer få läsa mycket om ska vara ute i tre veckor i Stockholms skärgård. Den här resan har vi planerat väldigt länge och vi har redan börjat prata om vilken mat som måste vara med, vilka öar vi måste åka till och en hel del annat. Det är en salig blandning mellan ICA-kakor, majs, högtalare, sill, oliver, power banks och pulled pork.

Nog om det, det kommer att skrivas om båtsemestrar och annan segling senare och mig kommer ni ju lära känna bättre under sommarens gång, om ni fortsätter läsa.

Nu till hur min helg såg ut. Jag var på handikappsutbildning för ledare inom segling i Karlstad, vi var 11 stycken från Örebro och Karlstad. Jag och Kajsa var de enda ungdomarna där och vi hade det jättetrevligt. Det är så himla kul att träffa nya människor, i alla åldrar.

Igår var det strålande sol hela dagen, det blåste okej vindar och det var varmt. Problemet var bara det att vi hade teori hela dagen. Då gick vi igenom alla olika funktionsnedsättningar och vad man skulle tänka på. Vi fick även höra andras historier, hur deras liv har sett ut och vad de gör nu.
Dagen efter var det praktik. Den här dagen var inte alls lika varm, det var regnigt och tyvärr inte mycket vind alls. Tre stycken av deltagarna fick i uppgift att spela att de hade en nedsättning. Sen skulle vi ut och segla med dem, försöka lista ut hur de skulle reagera, vilka problem som vi skulle råka ut för och hur vi skulle tackla problemen. Vi seglade Weta-båtar, som är en trimaran, den gick förvånansvärt lätt i den lilla vinden och det var en riktigt rolig båt. Vi seglade även 2.4, en liten båt som man nästan sitter i vattenlinjen och seglar, det enda som syns av mig är mitt huvud. Det coola med den här båten är att det är en kölbåt, den kan alltså inte välta.

Den här helgen har gett mig en riktig tankeställare. Jag har inte tänkt på att alla småsaker som vi tycker är hur lätta som helst att göra, kan ta så mycket mer tid och kraft för personer med funktionsnedsättning. Eller såna saker som jag tycker är svårt, att gå på toa ute på vattnet mellan racen i min lilla laser, är ännu svårare för dem. Därför tycker jag det är så kul att få se hur mycket möjligheter det finns inom parasegling och det faktum att segling med rätt anpassning faktiskt kan utföras av alla.

Hoppas att ni har haft en bra helg!

Jenny