Mitt första Gotland runt, min första havskappsegling, den första gången jag seglar båten och den första gången jag träffade hälften av besättningen. Jättetaggad och skitnervös sitter jag på Ica, de sista minuterna innan jag slutade, eller okej, jag var nervös hela dagen. Dagen innan hade jag varit och köpt frystorkad mat, något jag också var nervös över, går det ens att äta? Därför hade jag gömt godis i alla fickor jag hade med mig, tog med mig nudlar som jag kunde äta, hade mackor och köpte en hel del ProPud + barnmat såklart.

foto: Maja Engberg

Försenad, kommer jag in till stan efter jobbet, kramar om mamma och sätter mig i nästa bil. Plötsligt sitter jag i en bil som är påväg till Stockholm och Gotland runt. Utan en aning om vad jag gett mig in på.

På plats, sån härlig stämning där på Skeppsholmen och man blev seglingssugen så fort man kom dit. Vi gick upp på stan och åt en hamburgare och pratade igenom vad vi förmodligen borde förvänta oss de närmaste dagarna. David och Adde som hade seglat 10 timmar i hela sitt liv hade en hel del frågor om hur allt gick till och vi försökte svara så gott det gick. Det var vi som skulle ha ett av skiften när seglingen drar igång på allvar.

Dagen efter så gick alla andra besättningar runt och kollade på andra båtar och tog det lugnt, vi hade en hel del kvar på båten att fixa. Det var lite roligt när alla satt med nystädade båtar runt oss och vi hade verktyg och tampar på hela båten. Vi lyckades få ordning allt i tid och mina föräldrar kom och hälsade på. Jag och den andra tjejen (Isabelle) i besättningen cyklade runt och letade efter mat. En Örebroare i Stockholm på cykel, jag kan lova er att det var många som tutade på oss.

Isabelle, hur härlig tjej som helst. Jag träffade henne i några timmar och hon bjöd in mig till sin lägenhet, erbjöd mig att få sova där och jag fick låna allt av henne. Tror inte att det skulle hända inom så många andra sporter, en av anledningarna till att jag älskar seglare.

10.40 söndag morgon, 7 stycken laddade besättningsmedlemmar lämnar hamnen. 11.20 går starten och vi får en riktigt dålig start, vi hissade seglen för långt ner i startområdet och det var så lite vind så vi kom inte upp till startlinjen när startskottet gick. Vi var helt sist över linjen. Trots det så deppade ingen ihop, vilket var väldigt skönt.

foto: Maja Engberg

I lättvind går Wiz (som båten heter) riktigt bra, vi började plocka båtar direkt och alla i båten taggade till. Jag som var taktiker låg där fram och skrek, letade efter båtar och försökte hitta den bästa vägen. Besättningen var glad och vi fick en riktigt bra känsla. Vi gick på vårt första skift klockan 18.00. Då var vi fortfarande inomskärs och kom ut till ett ställe där det var lite mer öppet, kryss upp till nästa sund som vi skulle in i, då valde vi helt rätt väg och plockade ännu fler båtar. På vårt skift hade vi en riktigt bra stämning, jag och Martin diskuterade hur vi skulle lägga upp seglingen. Han styrde och jag sprang runt på fördäck. David lärde sig allt väldigt snabbt och var med och hjälpte till en hel del, Adde fixade massor och ordnade seglet när vi fick en reva i det bland annat.

Foto: Isabelle  Oleszko

Sen kom vi in i en passage där det blev smalare och ännu mindre vind, många höll sig långt ner i sundet, det var lite krusning på vattnet där, men vi höll oss till lovart över alla båtar och fick vind ändå, det gjorde att vi även hade frivind och gick fortare än de flesta andra båtar som gav skitvind till varandra. När vi kom ut på öppet vatten så gick vi av vårt pass.

Foto: David  Svahnström

Klockan var då 22.00 och vi var riktigt trötta. Första timmen slumrade jag till nån gång, men det var riktigt svårt att koppla bort det som hände där uppe och VHF:en lät hela tiden. De närmaste två timmarna låg vi bara och pratade, jag var alldeles för pigg för att sova. Det började luta mer och mer, vågorna blev högre och högre och vi började känna att de behövde hjälp där uppe. Martin kom upp snabbt vid halv 2 och de började reva storseglet. Båten som är ganska lätt och har mycket segel behöver revas riktigt tidigt. Vi märkte att vi fortfarande hade för mycket segel, det fanns inget mer rev på storen så vi fick rulla in förseglet. Vågorna var två meter höga, vi seglade 7 knop på en revad stor och vinden skulle öka ännu mer, den skulle även vrida så vi skulle få ännu mer kryss. Jag, Martin och Lars stod för ett val, bryta racet nu och vända om till Sandhamn eller fortsätta. Fortsätter vi så har vi inget mer segel och reva och båten var fortfarande överriggad trots att vi seglade på en revad stor. Med en besättning som inte hade seglat många timmar tillsammans och några av dem som inte var seglingskunniga, några som bara hade semesterseglat och minoriteten som kunde tävlingssegla, så kändes det inte som att fortsätta var ett alternativ. Det var ett tråkigt val att ta men det var absolut rätt val. Vi vände om till Sandhamn, kalla och trötta. Det var vårt skift så vi seglade tillbaka, vi tog det lugnt och nästan hela besättningen sov hela vägen tillbaka.

Foto:  Maja Engberg 

Vi åt skagenmacka till frukost, duschade, fixade ordning båten, köpte kött och engångsgrillar till lunch och började gå för motor in mot Stockholm. Vi la till vid några klippor och åt lunch sen fortsatte vi. Eftersom jag och Martin var vakna nästa hela tiden när vi tävlade, så passade vi på att sova. Klockan halv 3 måndag natt var jag hemma i min egna säng, det var en väldigt skön känsla men lite tråkigt ändå, vi hade faktiskt riktigt mysigt de här dagarna.

Foto (bild 2): Isabelle Oleszko

Foto (bild 3): Maja Engberg

Rorkultsförlängaren lossnade, skotet rappade ur och träddes sedan fel så vi fick trä om det, det blev en reva i seglet, David fick all sin packning (inklusive kläderna) blöta, jag satt med blöta skor och strumpor i 4 timmar, 2 av killarna fick bommen i huvudet och Isabelle blev riktigt nedkyld. Trots kaoset så löste vi allt. Inga sura miner, ingen som blev arg, väldigt bra samarbete trots att vi knappt kände varandra, det är jag mest stolt över.

Foto: Adde

Att få lära känna besättningen har nästan varit det bästa på hela tävlingen, vilka härliga personer! På en båt så är man nära alla hela tiden, det finns ingen som kan gömma sig och stänga av allt. Så man lär känna varandra på ett helt annat sätt när man seglar. Många skratt, många minnen, tråkigt att vi bröt men nästa gång är vi tillbaka, ännu starkare. Det får sammanfatta Gotland runt 2017, tack ännu en gång alla i besättningen.

Foto: Isabelle Oleszko